Vi kom inte alltid överens, vi hade de dagar då vi helt stängde ute varandra.

Men sen fanns det de dagarna då vi hade sjukligt roligt tillsammans, vi delade samma intressen back then - hästar och fotografering. Vi hade alltid något att prata om.

Kommer du ihåg första gången vi träffades?
Förvirrat kom du från tåget, omedveten om vem jag var.
Vi kom bra överens efter att vi öppnade upp dörrarna för varandra.

Kommer du ihåg fotograferingarna vid havet?
Kommer du ihåg övernattningen i husvagnen?
Den gången då bilen kom utanför mitt i natten och vi trodde att vi skulle bli kidnappade?
Samma natt då vi trodde att någon hoppade på taket när det i själva verket bara var ett äpple?
När du vaknade av att katten tassade uppe på taket och väckte mig för att du tyckte att det var sjukt gulligt?

Kommer du ihåg ridturerna?
Då det gick som bäst för dig med Blenda.
När du tappade mobilen på uteritten?
När du sade att "detta är något av det härligaste jag gjort"?
Kommer du ihåg alla skratt, speciellt de på vägen till och från stallet?

Kommer du ihåg hur förälskad du var i kattungarna, både hemma och i stallet?


Kommer du ihåg kräftskivan hemma hos dig?
Kommer du ihåg fotograferingen med din katt utanför huset?
Kommer du ihåg hur du failade i köket?
Foten - det där är en typisk bild på hur jag fotograferade förr i tiden.

Kommer du ihåg känslan när vi träffades för första gången på cirka två år, på samma sätt som vi träffades allra första gången?
Kommer du ihåg att det var du som hjälpte mig att ta mig igenom de första veckorna i skolan?
Kommer du ihåg när vi fanns där för varandra?

Jag kommer ihåg allt, varje litet minne sitter kvar.
Frågan är, gör du?
Jag kommer aldrig få veta, jag kommer aldrig få det bekräftat hur du känner för de år vi faktiskt har känt varandra. Men det jag hörde senast så "det har varit roligt att lära känna dig, är glad över att jag träffade dig men vi går inte samma vägar".
Jag vågar tro att du iallafall hade roligt de dagar då vi var tillsammans.

Under senare dagar gick vi helt skilda vägar, jag hängde inte med i tempot du hade och du helt enkelt gick iväg utan att jag hann komma ifatt. Vi umgicks inte med samma människor, men ändå på ett sätt så fanns du alltid där bredvid mig.

Jag har försökt, vad jag trodde var någorlunda okej, att prata med dig. Ett "jag mår bra" är inget jag kommer gå på längre om jag ser att någon inte har kraften att säga något annat, aldrig.

Mina tankar går till dig och dina närmsta.
Jag kan inte tänka mig hur dina familj och de närmsta vännerna känner sig just nu.
Men jag vet att de har bra minnen att kunna skriva upp och minnas.

Det är hemskt att jag ens ska behöva skriva något sånt här, när du inte är i ditt bästa skick.
Jag har sagt vad jag tycker och tänker, jag har tackat dig flera gånger - tror inte jag hade kunnat göra mycket mer.

Ibland ser man bara en utväg.

Jag hoppas att du mår bra och att du sover gott.
Låt dina vingar fångas av vinden och sprid lycka till oss här på jorden
Du är inte borta, du finns hos dina nära och kära. Du sitter där och vakar över dem, låt dem kännas vid din närhet.

Rest In Peace,
"You were born with wings.
But you were never happy,
'Til the angels sing."