Många år och många hästar

Jag vill faktiskt skriva lite om de hästar jag har ridit under mina år.

Red på ridskola i ungefär 6år tror jag det var. Skaffade mig sen en sköthäst, liten shetlandsponny med fång som behöve motion. Vi fick väldigt många, både bra och dåliga, minnen tillsammans. Vi gick verkligen igenom allt tillsammans. Bästa hästen jag någonsin ridit. Saknar henne något så otroligt.
Red henne i tre-fyra år innan jag blev allt för lång. Bara två år efter fick hon somna in.
När jag slutade rida Carmen skaffade jag mig en halvfoder häst (blev väl helfoder i och med att det i princip bara var jag som red honom), Cavat. En vild liten Welsh Mountain valack som trodde att han var en hingst.

Från provridningen ^
Det roliga var att jag rampade av honom på provridningen hah, han blev rädd för en cykel tror jag att det var och jag var allt annat än beredd och jag kommer inte ihåg speciellt jättemycket men ah. Regnade gjorde det iallafall och jag fastnade för den lilla gossen. Fin som han var.
Han såldes dock då ägaren inte kunde ha kvar honom eller vad det nu än handlade om. Även om han var hemsk då och då, speciellt uteritterna, så älskade jag honom något så otroligt. Jag skulle lätt kunnat utvecklas på honom, vi kunde utvecklats tillsammans. Tror väl inte att jag hade kunnat rida honom speciellt jättelänge i och med att jag fortfarande växte men yah.

Jag blev halvfodervärd på min systers nordsvensk. Jag, som var kanske något under 160, satte mig på en nordsvensk. Såg ut ungefär såhär.
Detta var dock under tiden jag red Carmen, kanske ni förstod då min syster står med henne där hah. Antar att vi hoppade den gången, bröt några bommar sådär. Hoppade Carmen också tror jag, hihi!
Jag växte lite, men bara lite. Ser fortfarande otroligt liten ut på henne haha. Men hon var en underbar häst. Syrran hade henne i fem år innan hon och min andra syster var tvungen att sälja hästarna. Insåg nog aldrig hur hårt det faktiskt tog på mig. Saknar båda två något så otroligt.

Red Nora då och då, inte ofta dock då det kändes som att vi inte riktigt kom överrens. Hade jag ridit henne mer hade det säkert gått bättre och jag lärt känna henne men ja. Syrran hade henne sen hon var två. Red Nora första gången när hon var tre år, kommer ihåg den dagen haha. Jag var väl runt 8 år och jag skulle upp på den där hästen. Jadu. Minnen (':

I nu läget rider jag två hästar, Scarlett och Skirnir.

Skirnir red jag även när jag var väldigt ung. Min kompis köpte honom under tiden vi gick på ridskolan (hon köpte honom därifrån tror jag och blabla). Kommer ihåg hur man turades om i ridhuset och man hade problem med att komma upp på hästen som var jättestor.
Nu är han bara en liten skitponny (;
Nej men han är jättego, verkligen. Det är skönt att rida en lugn häst, kunna rida ut utan några större problem. Scarlett har ju sina idéer vilket gör att jag inte kan slappna av på samma sätt.
 
Scarlett red jag första gången precis efter att Cavat åkte '09. Förstår ni känslan av att först sitta på en B-ponny till att sen sitta på en travare som tar världens kliv? Riktiga kontraster kan man väl säga.
Scarlett är en väldigt intressant häst. I paddocken är hon som en ängel, vi har utvecklats otroligt mycket tillsammans på bara några år. Red henne fram och tillbaka fram till '11 då jag började rida henne mer och mer. Nu rider jag ju henne regelbundet.
När jag började rida henne.
fyra år senare + att hon litar på mig på marken. Dock så slarvar hon lite i skritten, utav vad jag ser på bilderna min kompis tog. Är väl inte jättebra på att känna efter sånt där, men det brukar bli bättre längre in på ridpasset. Hon har blivit sån att så fort man tar i tyglarna så åker huvudet ner, får dra upp det ibland haha ):
Men vi utvecklas fortfarande, galoppen sitter inte riktigt ännu. Eller jo, klart hon kan galoppera men det är lite okontrollerat. Hon har blivit mycket bättre, nu ligger hon inte ner i kurvorna längre men det är fortfarande svårt för henne att lugna ner sig. Brukade galoppera ute och sen ta in det i paddocken. Har dock inte galopperat ute på ett väldigt bra tag, ett år skulle jag kunna tänka mig haha. Tror jag blivit lat, skrittar väldigt mycket när jag rider ut. Kan lätt ta en skrittur.

Annars har man ju ridit lite andra hästar sådär. Údi och Marina är två av dem. Marina red jag en gång tror jag, kanske två. Ena gången var iallafall när vi hoppade. Hon har en historia av att lyckas slänga av folk efter hindren men det brydde jag mig inte om utan ville testa att hoppa en häst som faktiskt kunde hoppa. Hon tog världens jätteskutt och jag hamnade glatt på marken haha.


Udi rider jag ju då min kompis inte kan rida honom. Antingen om hon är på skolan och har hästen kvar hemma eller vad som helst. Udi är en häst man kan arbeta med, på ett helt annat sätt än Skirnir. Udi har också väldigt underbara gångarter c:
 
Tror jag ska sluta här haha.
Har nu lånat lite bilder från folk, hoppas att de inte har något emot det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback