9 mars | HTC One X+

Gårdagen.
Tar buss till Göteborg och blablabla. Tåget till Stockholm var faktiskt i tid, helt galet. Det roliga var när jag skulle hitta till hotellet. Jag kom fram till att jag skulle till medborgarplatsen - alltid något eller hur. Så, jag tror det hela började med att jag bestämde mig för att gå rakt fram istället för att ställa sig och fundera på vilket håll jag faktiskt skulle gå åt. Det var då jag tackade världen för GPS. Det tog mig ca. 10 minuter att hitta till hotellet. Bättre sent än aldrig antar jag. 

Skulle sen tillbaka till t-banan. Haha, eh. Jag gick åt rätt håll och jag till och med stod bredvid nedgången när jag bestämde mig för att gå över vägen. Gick fram och tillbaka i parken typ 3 gånger innan en kille som satt på en bänk frågade om jag behövde hjälp, just precis då såg jag den där fina T-skylten rakt framför näsan på mig, så jag drog till med en fin historia om att jag skulle träffa en kompis som aldrig kom så jag skulle till tunnelbanan. Han mest bara skrattade och jag stack iväg. Tog mig sen till arenan och fick ett nummer, drog iväg då det var typ 5 timmar kvar och vem orkar stå där i fem timmar när man lika gärna kan ligga i en säng haha.

Tåg och tunnelbana ännu en gång (hela min värld gungade efter allt åkande, förstår inte hur stockholmare står ut). Det fanns en skylt "gatanjagskulletill", jättebra tänkte jag och började gå tills det kom en byggnad. Jaha, höger eller vänster? Jag gick självklart vänster och det tog mig ytterliggare 10 minuter att hitta till det där jävla hotellet och då hade jag ingen GPS. När jag väl hittade gatan så gick jag fram och tillbaka typ 5 gånger utan att hitta ingången. Suck.

Tillbaka till t-banan igen och jag hittade faktiskt, sanningen var att det tog 2 min att gå - inte 10.

Konserten då. Ja, intressant. Visste verkligen inte att You Me At Six var ett typiskt fangirl-band. Folk skrek, sa "omgomgOHMYGOD" och var allmänt korkade. Jag var tvungen att vara lite våldsam för att ens kunna överleva. Det var en tjej som stod på min fot, precis som om att det inte var något med det liksom, så jag fick sparka till hennes fot men hon bara sparkade tillbaka (fick tillbaka foten efter några sparkar dock). Jag fick slå på armbågar som satt som fastklistrade på mina axlar, skalla folk som tog mitt hår (märker man inte när man har någons hår i sitt armväck??) och så vidare. Helt galet var det. Stod på tredje raden, på höger sida, i början men slutade med att jag stod i mitten och några rader bak. Något lugnare längre bak men det var dåfan inte lugnt där heller. Nä, usch.

Bandet var bra iallafall, riktigt grymma faktiskt. Förbandet Deaf Havana var också riktigt bra live. Älskade hur jag hade världens bästa sikt mot trummisen, tycker alltid att det är de som ger en väldigt stor stämning men då de är i bakgrunden så tänker man inte på det haha. You Me At Six är verkligen jättebra live, nästan bättre än på skiva. Bästa låtarna? Well, Reckless, Bite My Tongue (Joshs skrik, död) och Wild Ones.

Sen var jag helt slut och åkte till hotellet. Jag gick förbi hotellet säkert 4 gånger innan jag hittade ingången. Den här gången visste jag ju hur det såg ut men sanningen var att de hade tagit bort skyltar och annat så inte konstigt att jag inte hittade in!

Nu ska jag vara tyst, hehe.

 

Ett filmklipp publicerat av @moalinnahlstromMar 9, 2014 kl. 3:31 PDT