Konsert - Neck Deep

21 oktober | HTC U11 - Blood Youth, As It Is, Real Friends & Neck Deep

Åkte till Köpenhamn för att se de här fyra banden live. Fyra rätt bra band ändå, band jag lyssnade på väldigt mycket under min senare tonår. Lyssnade jättemycket på Real Friends och Neck Deep för några år sedan och kollade på sångaren i As It Is på Youtube långt innan jag insåg att han hade ett band. Fick sällskap av ett svenskt par, där tjejen också hade sett sångaren på youtube innan en började lyssna på bandet vilket var lite roligt. Var skönt att ha lite svenskt sällskap också, bland alla danskar.

Hade aldrig varit i Köpenhamn innan på det sättet, mer än åkt bil, så det var lite spännande ett tag. Det som var mest spännande var att försöka förstå sig på danska, vilket inte alltid var helt lätt men det gick hyffsat ändå måste jag säga. Hann inte så mycket mer än att kolla in ett litet köpcentrum tyvärr. Fick ju sett lite när jag gick mellan centralen och spelningen, och skulle vilja säga att jag mer än gärna åker tillbaka någon gång i framtiden för att se vad staden har att erbjuda!

Blood Youth - Rätt bra ändå!
Bästa låt: Reasons to Stay & Failure

As It Is - 16åriga jag gick igenom ett litet fangirl-moment när sångaren kom in på scenen, men sen vart jag mer samlad och fick hängt med i låtarna. De var också rätt bra ändå, kanske bättre live än på skiva?
Bästa låt: Okay & Pretty Little Distance

Real Friends - Helt fantastiskt. Kanske inte bästa sången jag hört men de har riktigt bra texter. Att faktiskt få skrika ut lyricsen "I know I've got loose ends leaving me to spend" med allt jag hade var något bland det bästa jag varit med om.
Bästa låt: I've Given Up On You, Loose Ends, Late Nights In My Car & I Don't Love You Anymore

Neck Deep - Så bra. Jag vet inte vad jag ska säga, riktigt bra var det.
Bästa låt: Head To The Ground, Wish You Were Here, Where Do We Go When We Go, December & What Did You Expect?


Konsert - All Time Low

7 oktober | HTC U11 - Creeper & All Time Low

Drog upp till Stockholm och såg ett av mina favoritband live för fjärde gången. Det bästa med All Time Low är att de alltid levererar, de bjuder på sig själva och ingen show är sig lik. Något jag däremot märker är att jag blir lite trött på att höra de vanligaste låtarna live. Vet inte varför det blir så, men antar att saker och ting når en punkt då det blir tjatigt? Jag vet inte. Låtarna i sig är jättebra, drar igång resten av publiken och de är några av mina favoritlåtar, men taggar inte till lika mycket längre, inte som jag gjorde de första gångerna jag såg dem live. Så kan det vara antar jag. Fortfarande riktigt bra! Roligt att höra de nya låtarna live också. Förbanden var inga jag hade lyssnat på innan och inga jag fastnade för tyvärr.
Bästa låt: Backseat  Serenade, Six Feet Under The Stars, Dirty Laundry och Good Times.

Det här med Stockholm är inte så märkvärdigt längre. Vet ju ungefär hur jag ska ta mig fram och resten brukar lösas sig. Det roligaste var dock när jag satte mig på tunnebanan, rätt linje meeen åt fel håll. Det löste sig såklart också, utöver det tror jag inte det hände något speciellt. På söndagen drog jag iallafall till Fotografiska för att kolla in en fotograf i höstsalongen, en fotograf jag har följt på instagram ett tag så det var rätt kul att se hans bilder i ett något större format. Paul Hansen var det som ställde ut och man har ju hört talas om honom, sett några av hans bilder lite här och var men aldrig på det här sättet vilket också var lite spännande. Bilder med mycket historia bakom.

Svante & svampen

Nikon D7000 + Nikon 85 f/3.5