Som ni kanske vet så var jag på Bråvalla 2013, fredagen och såg bland annat All Time Low. Ville gått förra året, sökte som volontär men hann tacka ja till sommarjobbet innan jag fick reda på att jag kom in som volontär så det sket sig totalt. Men i år gav jag mig fan på att jag skulle gå och så blev det. Volontär men det var sjukt roligt det också. Visst, jobbade inom Miljö vilket innebär städa och det var kanske inte det roligaste jag har gjort men det var absolut värt det. Jobbade 08-14 och hade sen hela dagen till bara musik. För mig är det guld värt haha!

Jag och min kompis tog oss mot Göteborg vid 09:00 på tisdagen, tåget gick 10:30 och vi var framme i Norrköping 12:38. Det jag minns från 2013 är att man måste gå, gå och gå lite till för att komma till festivalområdet från spårvagnarna och även om det var en annan väg nu så var det jobbigt som satan att gå med all jäkla packning haha. Vi checkade in och började sätta upp tältet. Eftersom att vi är två fullt fungerande flickor så gick det helt felfritt att sätta upp tältet (hosthost). Tog väl ett tag men till slut så! Det regnade en del på tisdagen och onsdagen. Vi var helt lediga på onsdagen då vi jobbade på söndagen istället så vi körde en "upptäck Norrköping" och besökte både Biltema, ÖB och tillslut köpcentrumet Mirum för lite mat.

Torsdagen: Vaknade alldeles försent och fick stressa till första passet. Detta var den segaste dagen av dem alla. Fanns inte jättemycket att göra då festivalområdet inte hade öppnat än så vi alla blev utskickade till campingen. De band jag såg på torsdagen var: Every Time I Die, Parkway Drive, Papa Roach, A Day to Remember, Maskinen och In Flames. Ja, jag såg Parkway Drive. Bli inte så förvånad. Sett dem tre gånger nu och åh så bra de är live. Trodde aldrig jag skulle säga det men de är ett av de bättre livebanden. Papa Roach och A Day to Remember var helt otroligt bra! Angående Maskinen. Trodde de överdrev när de satte dem på den näst största scenen men satan vad mycket folk det var.

Fredagen: Var också lite småseg, gick dock snabbare än första dagen då vi var mer på festivalområdet och ja, det tyckte jag kändes lättare då det inte var en jäkla massa folk runtomkring. På fredagen såg jag: All Time Low, NOFX och Robbie Williams. Om man kan räkna med NOFX vet jag inte. Vi satt och pratade lite med våra "grannar" och kände att orken att gå bara försvann. När det var typ 10 min kvar stack vi och hann se sista låten. Så jag har ju sett dem, men bara någon låt haha! All Time Low dock. De levererade som vanligt. Tredje året i rad nu och de blir bara bättre och bättre. Underhåller på ett helt annat sätt än något annat band jag har sett.

Lördagen: Gick snabbt som satan. Mycket att göra var det också och antar att det var det som gjorde att det gick så snabbt. Detta var också dagen då det blev soligt och varmt. Kompisen fick en allergiattack och jag blev tvungen att springa på spelningarna själv. Eftersom att jag är såpass van som jag är så ser jag inga problem med det, iallafall inte på dagen men det är på kvällen det känns lite jobbigare. Har problem med folk i allmänhet men där går gränsen alltså. På lördagen såg jag: Norlie & KKV, The Gaslight Anthem, Backyard Babies, Rise Against, Kent, Sabaton och Calvin Harries. Kan trösta er med att Backyard Babies var endast ett litet tidsfördriv mellan TGA och Rise Against. Satt i gräset och tog det lite lugnt. Norlie & KKV var mycket bättre än jag förväntat mig. Alla sjöng med och det var så bra. The Gaslight Anthem är otroligt bra, de sa inte många ord utan körde mest låt efter låt. Vi var inte jättemånga som såg dem men det var väldigt bra ändå. Rise Against vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Där jag stod var ljudet totalt katastrofalt, vet inte om det var likadant överallt though. Hörde inte sångaren whatsoever. Försökte lyssna men hörde väldigt, väldigt lite. Under Hero of War sjöng alla, det var den låt jag verkligen såg fram emot mest. Så bra, gåshud på det liksom. Får väl förklara anledningen till de tre som inte hör hit överhuvudtaget. Eftersom att jag är såpass osäker på kvällen så ville jag inte riktigt gå iväg själv men jag blev så fruktansvärt uttråkad så jag följde med våra "grannar" när de skulle se Kent, Sabaton och Calvin Harries. Inget jättestort fan av något av dem men fan, det var sista kvällen och jag var lite smått deprimerad över att jag inte fått se de artister jag ville se förutom de jag såg.

Söndagen: Ganska seg den också. Varmt var det om något. Fick lite uppgifter och när vi väl kom tillbaka så satt vi bara där och gjorde absolut ingenting. Mitt ben hade gett upp på livet totalt så mig gjorde det ingenting. Efter passet blev det att tömma armbandet och checka ut och därefter åka hemåt. Tråkigt men sant. Usch så roligt det har varit och kan tänka mig att göra om det igen.

Bråvalla har satt ett litet spår i mitt hjärta sen 2013 och det var jäkligt kul att komma tillbaka och se hur mycket bättre det hade blivit. Visst, jag hade gärna utrotat all house musik för det blev lite jobbigt efter ett tag men i och med att man i princip bara gick förbi det så gick det att leva med. Bråvalla är den enda festival som bokar den genren jag lyssnar på, om man kan säga så. Alltså, det är inte bara ett band eller två utan några till vilket jag inte har sett på någon annan festival. Får hoppas de kommer med något riktigt bra nästa år också!

Detta blev långt så vi slutar med några filmklipp. Fler kommer komma upp på min instagram men känner inte för att slänga upp alla på samma gång!

4 juni

Jag har seriöst glömt av att skriva om den här konserten och det är av anledningen att jag inte har några bilder eller någon video att visa. Men vi får ta vad vi har och göra ett tråkigt inlägg utan bilder!

Såg La Dispute förra torsdagen och det var en väldigt bra spelning. De hade support av Two Inch Astronaut som jag tyckte om mer och mer under spelningens gång. Angående La Dispute så har jag inte lyssnat på dem speciellt länge, max ett år, och innan det skrattade jag åt hur fruktansvärt dåliga jag tyckte de var. Kommer ihåg första gången jag hörde dem, kompisen spelade en låt av dem och jag bara skrattade. Men som med mycket annat lär man sig lyssna på dem och nu är de faktiskt riktigt bra. Inte ett favoritband men går absolut att lyssna på. Av denna anledning stod jag längst bak på konserten. Tänkte att jag kan ändå inte alla låtar så låter de som tycker om dem lite mer än jag få stå längst fram. Jag smög fram (verkligen smög fram, försökte att inte störa de jag gick emellan haha!) under A Letter och Stay Happy There som är favoritlåtarna. Ja, det var något alldeles speciellt!

Anledningen till att jag inte har några bilder eller filmer är först och främst för att jag inte hade speciellt mycket batteri på mobilen men också för att det var fotoförbud och eftersom att jag är så snäll och lydig som jag är så hade jag inte fram mobilen alls.

King Park som växt mer och mer i mina öron, var också riktigt bra live med allt folk som sjöng med.